Var tog romantiken vägen?

Hem till byn är en skildring av oss vanliga människor. Den blev populär för att den har en så stark igenkänningsfaktor. Men den har också en flera delar arbetarrörelseromantik och retorik inbakat. Jag känner igen varje tanke och varje synvinkel. Den romantiken och retoriken fick jag med bröstmjölken.

Jag kan inte säga att jag är helhjärtat med eftersom det är så förenklat men jag saknar ändå den beslutsamhet och insiktsfullhet i att den lilla människan alltid måste erövra sin rätt. Det känns som hundra år sedan vi hade politik som utgick från en ideologi av det här slaget. Nu har vi helt tappat oss i sakfrågor och ingenting gäller längre för kollektivet utan för individen. Det får mig att spy faktiskt. Även om socialdemokrati och solidaritet kanske mest är en dröm så är det värre med den individbaserade egoismen.

Hem till byn visar att det inte var så länge sedan vi hade solidaritet åtminstone som en vacker tanke och Bengt Bratt kan vi tacka för att han bevarade den tanken. Det ger oss bevis att drömmen funnits och möjlighet att kanske gräva upp den igen i framtiden?