Kärlekens frö

De som ser den här bloggen undrar nog om jag är riktigt navlad, men alla har vi våra kärleksobjekt och det här är mitt. Nu har jag varit utan Hem till byn i flera veckor så ikväll tänkte jag ha en Hem till byn-kväll. Undrar bara vilken del jag är sugen på.

Jag tror det blir sista omgången ikväll. Jag vill komma på vad det är som gör att den delen inte är lika bra. För det är den inte. Men trots det så ingår den i serien och måste accepteras. Det vore fruktansvärt ifall vi bara accepterade det vi tycker om hos de vi säger att vi älskar. Älskar man inte det som är mindre attraherande tror inte jag man har förmåga att älska.

Det är svårt att acceptera sådant vi inte tycker, sådant som skrämmer oss eller som vi tycker är motbjudande på något sätt. Vi kallnar och blir avtända. Men tur är det för för starka lågor är tecken på att man är i illusioner och uppslukad av passion. Det brukar sluta med en stenhård smäll mot asfalten när verkligheten knackar på. Inte alltför mycket, men lite avtändning ger oss tillbaka förnuftet och behåller kärleken, så vi slipper ångra oss efter det hårda falle. För ånger kommer alltid efter passion och hårt fall. Alla känner igen symptomet att man undrar vad hållit på med innan arbetet börjar med att komma tillbaka till sig själv.

Passion är inte kärlek för mig. Kärlek är frö som växer och blir större, då hinner förnuftet med och verkligheten vävs in med tiden. Kärlek som inte får ta tid är ingen kärlek att tala om. Jag har aldrig sett något par som inte brutit upp efter ett passionerat förhållande. Och i samtliga fall beror det på ett uppvaknande ur den här brinnande elden.

Jag tycker det är underbart när man exempelvis kommer på sig att tänka på någon, och upptäcker någon, steg för steg. Då öppnar sig portar man aldrig fått kika in i tidigare eller inte sett. En annan människa kan på så vis bli ett äventyr man aldrig tröttnar på. När man ser människor som de faktiskt är, menar jag, brukar leda till att de blir mycket mer spännande.

Ännu bättre är det ju då ifall man samtidigt upplever känslor och sidor av kärleken man inte upplevt förut. Det är ju på något sätt det ultimata. Förälskelse, passion och åtrå vet de flesta vad det är och vad det leder till men få tror jag upplever kärlekens olika sidor med större bredd och djup. Skulle det vara så att de flesta visste det så skulle vi inte ha så mycket att upptäcka och det har vi ju. Jag vet inte kärlekens alla delar. Det tar ju tid att forska i det. Och det ska jag göra ikväll.

Varje frö av kärlek vi planterar kan vi ha nytta av. På ett eller annat sätt kommer det att växa och ge oss något, lära oss något och framförallt lära oss älska oss själva mer. Även kärleken till våra intressen lär oss älska. För älska är inget vi människor bara kan, då skulle inte världen se ut som den gör, det lär vi oss på en mängd olika sätt. Och visst är det helt underbart fantastiskt att vi har så mycket möjligheter att lära oss om kärlekens alla spännande hemligheter.