Att släppa det förflutna och börja om

Att släppa det förflutna kan vara något väldigt knepigt. Lisa tvingas lämna ett liv som hon anser är paradiset och hon behåller den paradisiska bilden av byn som sin ouppnådda livsdröm. Hon vägrar släppa taget om det som varit och även om hon får ett ganska bra liv så förpestas det av att hon upplever sig bestulen på paradiset.

Vi människor har svårt att släppa taget även när det inte är ett paradis vi lever i. Det nya är ofta så skrämmande och ovisst att vi hellre är kvar i ett liv som inte ger oss något än väljer det nya ovissa. Vi är fast i tanken att det måste vara på ett visst sätt för att vi ska bli lyckliga och förändra den tanken kan ta mycket lång tid.

Tjugo år efter flytten får Lisa chansen att åka tillbaka till byn och plötsligt inser hon att det bara är i hennes fantasi bilden av den paradisiska byn vuxit. I verkligheten finns ett mer levande och pulserande liv i det Nu hon befinner sig, Angered är livet. Och hon förstår att tillslut släppa taget. Det är den acceptansen som gör vårt liv levande, skulle jag vilja säga. Så länge vi lever i en oacepptans av det verkliga faktorerna i våra liv, så länge lever vi inte fullt ut. Vi kan slösa år på fantasier, mer än vi tror.

Vi kan slösa år på att tro att vi älskar någon vi inte kan få exempelvis. Vi kan slösa år på att ångra något vi gjort, slösa år på att vara bittra på att vi inte fått ett jobb eller kommit in på en utbildning. Allting för att vi i vår fantasi finns en bild av att det är det bästa för oss när det kanske i verkligheten inte är det. Jag tror att när livet styr oss mot något så gör vi bäst i att hänga med och låta saker och ting hända, acceptera och följa med för då blir det bäst för oss själva. För egentligen handlar det ofta om att vi tror att vi blir lyckliga av något visst som vi faktiskt kanske inte blir. Jag tror att så fort livet förvägrar oss något så har det något annat att ge som är så mycket bättre och som lär oss hur underbart livet kan vara. Men kan vi inte gå ur tryggheten ut i otryggheten kommer vi aldrig få det perspektivet på livet.