Äkta reaktioner

Hem till byn har så många facetter att man kan välja och vraka om vad man ska skriva om. Det är snart vår och jag känner att det är så underbart att leva igen. Idag är det sådant marsväder som inte alltid ger oss föraning om våren men ändå finns det i luften.

Jag älskar vår- och sommarbilderna i Ödenäs. Allt vaknar till liv. Så minns man sina egna upplevelser av våren på landet. Det är vackert med naturbilder men oerhört svårt att ta. Det intryck man har är så svårt att fånga på en bild och föra vidare till andra. Det är roligt med bilder, kul att experimentera men för det mesta så låter jag bli att fotografera naturen just för den är svårfångad.

En bild av vår- eller höstbruket hittar vi i de andra omgången, tror jag det är, när Henning och Jenny får besök av storstadsbona. Mannen gnäller på att bönderna har det bra och inte är tacksamma och frugan beundrar naturen. Hon undrar hur Jenny kan koncentrera sig på att jobba med en sådan vacker natur som bakgrund. Jennys svar är väntat och hon säger det så underbart. Hon får ge alla mysiga gamla damer som saknar förmåga att imponeras av de imponerade ett ansikte.Jag önskar att jag vore sån och kunde bli sån som gammal; att jag svarar oberörd eller förvånad över storstadfruns dramatik "Ja, man vänjer sig."

Generationerna som kom efter har mycket lättare att störa sig på andras beteende, har lättare till förakt eller lättare att kväva äkta reaktion. Jag känner väldigt få , om alls några, som är så självklara, äkta och enkla utan att vara tråkiga som Jenny. Finns såna längre? Jag hade suckat inombords åt en sån storstadsfru, hur hade du gjort? Har en hel generation gått och blivit olovligt spelade eller onaturliga och med behov av att regera och imponera för att känna att vi finns?