Tillbaka till byn

Nu var det ett tag sen igen. Tiden går fort. Har ägnat hela våren åt ett manus så jag har inte hunnit med bloggandet. Nu är jag på G igen i alla fall. Jag har saknat HTB, det gör jag alltid när jag inte hinner med. Det är som en kompis.

Idag har jag inte ens en tanke på vad jag ska skriva om, kände bara att jag vill tillbaka till Hem till byn. Och det är väl så när vi längtar hem dit vi hör hemma. Då har vi aldrig en särskild anledning att gå dit.

Äventyret är så himla roligt tycker jag - att sticka ut och iväg och sen tillbaka igen men så är hem ändå alltid hem. Det behöver inte vara att man vill klättra i bergen eller göra andra läskiga saker. Det kan vara äventyret i tanken man lockas av - att bli mer levande helt enkelt. Sen är det ju intee alltid det är så kul ute i vida världen, eller ens bra att förändra, vi blir besvikna för vi väntat oss något annat än det som blev. Då vill vi hem igen.

Men det braiga är att vi ändå är förändrade helt. Det blir aldrig som förr. Återvända hem finns inte längre för äventyret har inte förändrat hemmet men oss har det gjort till någon annan som inte längre ser saker som förut. Då är det bra om hemmet alltid accepterar oss som vi är. Till HTB kan jag alltid komma tillbaka hur förändrad jag än är och jag kan sticka ut igen utan att det blir några "repressalier". Det är trygghet i sin bästa bemärkelse. Nu när våren är här återkommer jag en stund till HTB för att återtakrafterna. Sen är det dags för förändring åter igen.

Kram på er alla!